JAG FLYTTAR

NU FLYTTAR FRÖKEN HENRIK TILL NY BLOGGADRESS:

http://frokenhenrik.webblogg.se

VÄL Mött! <3<3<3

Svenska lärarlöner - en skam

Jag såg nyss på Rapport att lärarförbundet talar om att männen lämnar läraryrket för att söka sig till mer högavlönade yrken. http://svt.se/2.22620/1.1918593/lag_lon_far_man_att_overge_lararyrket

Detta ser jag som ett stort problem. Inte minst för att männen undviker läraryrket.
Men i grund och botten ligger problemet på den svenska synen på läraryrket. Att yrket är ett låglönejobb i Sverige. Sverige, har en av de lägsta lönenivåer för lärare i Europa. Vi prioriterar tydligen inte barnens lärande. Vad beror detta på?
Kommentera!

Starke Adolf!

Det var ett tag sedan jag uppdaterade denna blogg och jag känner nu att det är hög tid att skriva några rader här.
Jag har nu bytt VFU-plats och kommer att spendera min kommande VFU i en förskoleklass, det ska bli riktigt intressant. Jag har också påbörjat en ny kurs. "Didaktik med inriktning mot barns språkutveckling". Det blir mycket läsande, men det är intressant och lärorikt. Som tur är så har jag hamnat i en bra basgrupp.

Kom precis hem från gymmet. Man måste ju träna sig stark så man orkar lyfta ungar senare i livet :-D Och kondisen måste ju få sitt också.

Så, det var mitt korta inlägg. Det kommer mera snart!

Luciafirande idag!

Om sex timmar ska jag åka iväg till förskolan för att se på "mina barn" när de lussar för föräldrar och pedagoger. Ska bli riktigt mysigt och kul!
Så får man ju fika också! ;-) Hoppas där finns glögg!

Synd att jag inte kan lägga upp bilder här från tillställningen. Ibland är sekretessen ett ok...

Sökandet efter Bäbvert

Imorgon är det min sista dag på VFU:n. Nästa VFU-period ska jag vara på ett annat ställe.
Jag kommer sakna min avdelning, alla barnen och de underbara pedagogerna.

Imorgon ska jag ha en liten upplevelsevandring med några barn på avdelningen. Det är först nu ikväll som jag verkligen haft tid att planera inför den, så det är lite stressigt. Men jag tror det kommer gå jättebra!
Årstemat på förskolan är Barbapapa och jag kommer använda mig lite av det i aktiviteten. Det hela kommer börja med att Barbastark har fått ett brev från sin vän Bävert. En liten vit handdocka som är ett får. Bävert var i färd med att leverera ett paket till tomten från tomtens kontor i Mora då han plötsligt blev bortrövad och instängd.
Barnen hittar under vandringen ledtrådar och kommer samla på sig siffror som de skall kunna använda för att få upp kodlåset på portföljen som Bävert är instängd i.
Jag har inte riktigt bestämt mig om vi ska vara ute eller inne, då avdelningen tillämpar utomhuspedagogik så är det ju ganska alldagligt för barnen att vandra i skogen. Vi får se.

Elaka Fröken Henrik

VFU
Jag är just nu ute på min VFU (verksamhetsförlagd utbildning) på en förskola strax utanför Göteborg. Avdelningen som jag är på utgörs av tjugotvå barn, två pedagoger och en barnskötare.
En riktigt härlig förskolegrupp som jag kommer sakna väldigt mycket när jag nästa termin kommer byta VFU-plats. Jag har verkligen varit lyckligt lottad dessa terminer som jag spenderat där. Skickliga pedagoger och helt underbara barn (vilket iofs alla barn är, men ändå!).

Elaka Fröken Henrik
En morgon förra veckan strax innan morgonsamlingen, som sker utomhus (då avdelningen är en ur-och-skuravdelning), stod jag i tamburen och assisterade barnen i deras påklädningsprocedurer.
Större delen av barngruppen var redan omsvidade för utomhusaktivitet och hade sprungit ut för att leka innan samlingen.
I tamburen står en mamma med sin son, de hade precis kommit till förskolan den morgonen och mamman var märkbart stressad. Hon försökte övertyga sin son att han skulle ta på sig sina regnkläder så att han kunde gå ut på samlingen. Sonen däremot var av en annan åsikt. Han ville inte ha de fördömda regnbyxorna! Han ville ha sina överdragsbyxor.
Argumenten haglade fram och tillbaka och tillslut verkade modern tröttna.
Då började hon med hotelser mot barnet. Men inte från sin egen sida, utan hon drog in mig i argumentationen.
Jag hörde: "Om du inte sätter på dig regnbyxorna kommer Henrik och tar dig i örat!".
Hur tänkte hon?! Dum som jag var så lade jag mig inte i diskussionen utan observerade det hela medan jag hjälpte ett annat barn med sina hängslen. Plötsligt fick jag höra fler hot.
"Sätt på dig byxorna annars blir Henrik arg."

Ibland förstår jag inte hur vissa föräldrar tänker. Hur ska jag reagera på sånt här?
Jag känner efteråt att jag borde lagt mig i diskussionen. Det mamman sa var inte bara ett hot mot barnet, utan en attack mot mig. Jag skulle vilja kalla det för en form av förtal.
Plötsligt hade jag fått rollen som "den som blev arg" och "den som tog i örat när barnen var olydiga". Var det för att jag är man eller var det för att jag var den enda närvarande fröken?
Jag tror personligen inte att mamman hade använt samma hot t.ex. min LLU:are (lokal lärarutbildare/handledare) varit där. Min LLU:are är kvinna.

Hur som helst... Modern fick som hon ville tillslut, pojken tog på sig sina regnbyxor.
Bittert slut, en tragedi. Hoppas ungen gör revolt en dag, och tar mamman i örat!
Nästa gång ska jag lägga mig i, och inte stå tyst. Jag accepterar inte att föräldrar använder mig som sitt instrument i sina argumentationer med barnen och för övrigt anser jag inte att barnen ska hotas över huvudtaget. Usch...

Genus och pedofilskräck

Det första man oftast får höra som man när man bestämt sig för att arbeta inom förskolan tror jag är: "Vad kul/bra! Det behövs verkligen fler män i förskolan!". Och svaret blir från min sida oftast: "Ja, det behövs verkligen!".
Men frågan är, varför söker sig inte fler män in på samma bana som jag?

Faktorerna som inverkar på detta är många. Det är en fråga om manlighet, inkomst, fördomar och mycket annat.
När jag ute i vardagen pratar om mitt yrkesval känns det som att min manlighet är fokus. Just det faktum att jag är man är väldigt viktigt i diskussionerna. Folk är positiva, men jag kan inte undgå att känna mig ifrågasatt som man.
Mansrollen, om man nu kan tala om en sådan, är noga stiliserad och utformad i vårt samhälle. Visserligen stereotypiserar jag nu, men jag kan inte bortse från att det finns fördomar och ideal som verkar i vårt samhälle. För trots att vi idag kommit en bit in på då 2000-talet och kommit långt när det gäller jämställdhet och genusfrågor så finns rollerna fortfarande fast gjutna i vår kultur.
Mannen - Försörjaren, beskyddaren och den rationelle. Mannen - den stela, jordnära och stadiga.
Det finns idag, trots stora framsteg stora inkomstskillnader mellan yrken som generellt sett definieras som "kvinnoyrken" och "manliga yrken" och då den stereotypa mannen har stämpeln "försörjare" på sig styrs många av manligt kön från tidig ålder mot sådant som är just stereotypt manligt.
Det är i grund och botten en genusfråga. Hur vi bemöter våra barn. Det är också en av anledningarna till att jag har valt det yrke som jag utbildar mig mot. Jag vill bryta normen.
Visst kan det ses som ett egoistiskt beslut att välja något för att tillfredställa mina normbrytarbehov, men jag ser det som viktigt och nyttigt både för mig, samhället och för de barn som jag arbetar med. Jag har valt ett underbart yrke.

Pedofilskräcken
Ni vet alla vad jag pratar om, men få vet vad den kan denna skräck kan ställa till med om den låter oss styra allt för mycket. Jag har förståelse för att denna skräck finns, alla är rädda om sina barn och andras och ett barn skall aldrig riskera att råka illa ut på någon front.
Men i vissa fall har denna skräck tagit över så till den milda grad att oskyldiga har straffats, liv har förstörts och folk har blivit stämplade förlivet och fått själsliga och ekonomiska ärr som aldrig kommer läka.

Jag minns en programserie som gick i SVT som jag tror hette Häxor. En serie historiska dokumentärer som rörde häxprocesserna i Sverige under årens lopp. Det leddes av Jan Guillou och var faktist riktigt intressant!
I ett av programmen talar han bland annat om "modern häxjakt".
Detta var något som ägde rum bland annat i Norge under 90-talets början, men som har givit ringar på vattnet ut i hela norden och resten av Europa och världen.
Där var det inte tal om att bränna oskyldiga kvinnor på kättarbål utan det hela hade att göra om pedofilskräck.
Efter ett flertal uppdagade pedofilfall inom förskolan där män förgripit sig på barn inleddes en fanatisk pedofilskräck. Vilket resulterade i bland annat att en man blev oskyldigt dömd för pedofili, förlorade jobbet, anseendet och fick utstå svårt psykiskt lidande.
Detta får aldrig hända igen, men det kommer att hända om vi inte är försiktiga.

Det är ett mycket komplext problem man får leva med. Dessa ringar på vattnet.
Pedofili är ett brott som inte på något sätt går att försvara. Samtidigt känns det svårt att ständigt leva med vetskapen att jag som man inom förskolan har ögonen på mig. Man känner blickarna som granskar.
Det gäller att inte låta andras misstankar och fördomar styra ens profession.

Jag avslutar här med att klargöra en sak för alla som läser.
Ett dilemma som uppstår när man som man kommer ut på förskolorna är frågan: "Är det okej att kalla dig fröken?". Mitt personliga svar på detta är "Självklart!".
Jag är Fröken Henrik för alla barn på min förskola och jag ser det lika naturligt som att man kallar en kvinnlig brandman för just brandman.
Punkt.